Koh Lanta
Vi avslutade var vistelse pa Phi Phi med att fa massage. I jamforelse med massage i Sverige, dar 30 minuters rygg- och axelmassage kostar 350 kronor fick vi nu 60 minuters helkroppsmassage (fran taspetsarna upp till harbotten) for motsvarande 50 svenska kronor. Snacka om vart, och skont! Man undrade dock vad som komma skulle da dom borjade med att krypa pa alla fyra utefter ens rygg...
Jag tyckte valdigt synd om kittliga Emma da hon lag och vred sig nar dom kommit till fotterna. Jag tror att hon tyckte lika synd om mig da hon vet att jag inte tal "knaka-fingrarna-ljudet" och nar dom sen tog tag i och knakade alla fingrar och sen aven slet ryggen at alla mojliga hall... Men forutom det var det hur harligt som helst och efter massagen gick vi till hotellet och somnade direkt.
Igar tog vi farjan till Koh Lanta dar vi ar nu. Fortsa intrycket av Koh Lanta var att vi ville stanna har resten av resan! Stranden var inte alls lika fin, men manniskorna har ar jattetrevliga, omhandertagande och mana om att alla pa deras hotell/restaurang ska kanna sig som en familj. Det ar t.ex. valdigt viktigt att dom far lara sig ens namn. Nar vi slangde oss i havet igar sa kom dock ett minus. Vi kande att det stack pa kroppen, men tankte val att vi brant oss eller nagot. Men det slutade verkligen aldrig sticka och sen fick vi se jattesma geleliknande saker som visade sig vara maneter. Ofarliga, men nu kliar det som sma myggbett.
Long Beach, Koh Lanta
Vi har bott i en bungalow i natt, den verkade jattefin, kanske lite konstiga sangklader men ^^. Den verkade jattefin fram till att vi skulle ga och lagga oss. Jag kollar bakom Emma och sager "Jaha.., skrik inte nu men vi verkar vara tillbaka pa Expedition Robinson.." Da onskade Emma att jag skulle rosta hem henne... Inga paddor eller odlor denna gang, nu var det en kakelacka som gjorde oss sallskap.
Middag pa strandrestaurang
I natt ska vi bo i en annan bungalow, sa far se om vi far vara ensamma da. Vi har nyss varit och atit frukost. Kan saga att man just da inte hade sa mycket i livet att klaga pa.
Nu onskar vi alla dar hemma en bra alla hjartans-dag :)
Evelina vid en av alla lampor pa Koh Samet
Emma pa Laem Sing
Jag tyckte valdigt synd om kittliga Emma da hon lag och vred sig nar dom kommit till fotterna. Jag tror att hon tyckte lika synd om mig da hon vet att jag inte tal "knaka-fingrarna-ljudet" och nar dom sen tog tag i och knakade alla fingrar och sen aven slet ryggen at alla mojliga hall... Men forutom det var det hur harligt som helst och efter massagen gick vi till hotellet och somnade direkt.
Igar tog vi farjan till Koh Lanta dar vi ar nu. Fortsa intrycket av Koh Lanta var att vi ville stanna har resten av resan! Stranden var inte alls lika fin, men manniskorna har ar jattetrevliga, omhandertagande och mana om att alla pa deras hotell/restaurang ska kanna sig som en familj. Det ar t.ex. valdigt viktigt att dom far lara sig ens namn. Nar vi slangde oss i havet igar sa kom dock ett minus. Vi kande att det stack pa kroppen, men tankte val att vi brant oss eller nagot. Men det slutade verkligen aldrig sticka och sen fick vi se jattesma geleliknande saker som visade sig vara maneter. Ofarliga, men nu kliar det som sma myggbett.
Long Beach, Koh Lanta
Vi har bott i en bungalow i natt, den verkade jattefin, kanske lite konstiga sangklader men ^^. Den verkade jattefin fram till att vi skulle ga och lagga oss. Jag kollar bakom Emma och sager "Jaha.., skrik inte nu men vi verkar vara tillbaka pa Expedition Robinson.." Da onskade Emma att jag skulle rosta hem henne... Inga paddor eller odlor denna gang, nu var det en kakelacka som gjorde oss sallskap.
Middag pa strandrestaurang
I natt ska vi bo i en annan bungalow, sa far se om vi far vara ensamma da. Vi har nyss varit och atit frukost. Kan saga att man just da inte hade sa mycket i livet att klaga pa.
Nu onskar vi alla dar hemma en bra alla hjartans-dag :)
Evelina vid en av alla lampor pa Koh Samet
Emma pa Laem Sing
Trackback
